Tummen upp för hjärnan

Har du någon gång funderat på varför ena handen inte vet vad den andra gör? Eller varför handen inte lyder som den skall? Eller varför handen gör någonting som du inte riktigt tänkt (dig)?

Handkirurgen Göran Lundborg har skrivit en intressant och tankeväckande bok, Handen och hjärnan. Från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden. Han gör nerslag i arkeologi, evolution, kultur och läkarkonst. Eftersom han är involverad i det här med tankestyrda robothänder bjuder han dessutom på teknologiska infallsvinklar. Kort sagt handlar det om handens och hjärnans symbios, ömsesidiga draghjälp och ”dragkamp”. Hur handen bäddat för hjärnans utveckling. Eller hur den mänskliga hjärnans oändliga resa från träd- och grottstadium till dagens raffinerade, tankeorgan varit beroende av att just våra femfingriga, mångsidiga händer funnits till hands.

Som Lundborg  i kapitlet ”Den intelligenta handen – hjärnans förlängning” skriver klart och tydligt:

Vår civilisation vilar till stor del på den mänskliga handens kunskap och kreativitet, möjligheter och erfarenheter. Det skrivna ordet, det sköna hantverket, det välljudande pianostycket – allt är det en produkt av handen. Hantverkstraditioner, såsom de ärvts från släktled till släktled, har i alla tider varit grunden för formgivning och utsmyckning av vardagens bruksföremål.

Mot bakgrunden av det här är det glädjande att det finns uppsving för hantverk och att ungdomar igen visar större intresse för yrkesutbildning. Gymnasie- och akademiska studier har i alltför stor grad ansetts vara förmer. Visst är den mänskliga hjärnan ett kapitel för sig – både på gott och ont. Men å andra sidan, vad vore hjärnan utan handen. En öde ö…

Se om boken finns på hyllan i Åbo stadsbibliotek

Gunnar Högnäs

Historiska romaner i topp

Är du intresserad av historiska romaner, nyfiken på hur det var förr – då det var/inte var bättre. The Guardians redaktör William Skidelsky har listat de tio bästa historiska romanerna, med underrubriken ”It’s not just about the Tudors – delve into Renaissance Florence or 1950s Brooklyn”.  Och i tio i topp återfinns…

• Leo Tolstoj: Krig och fred 
• Hilary Mantel: Wolf Hall 
• George Eliot: Romola 
• Giuseppe Tomasi di Lampedusa:  Leoparden 
• Colm Tóibín: Brooklyn 
• Andrew Miller: Pure 
• Penelope Fitzgerald: The Blue Flower 
• Robert Graves: Jag, Claudius
• Valerie Martin: Ägodel 
• Pat Barker: Krigets dårar

Klicka på titeln så ser du tillgängligheten just nu beträffande respektive verk i Åbo stadsbibliotek.  Observera att några av titlarna inte finns på svenska.

Gunnar Högnäs

Tyst mellan hyllorna – öppen serietävling

Bibliotekssamarbetet i Egentliga Finland utvidgades 2.5. och samtidigt tog vi nya websidor i bruk. För att fira detta ordnar vi en serietävling öppen för alla. Teckna en serie på temat bibliotek och vinn en iPad! Tävlingen pågår 3.5. – 12.8.2012.

Biblioteket har regler. På biblioteket måste man uppföra sig. Trist? Ok, rita själv ett roligare bibliotek!

Bibliotekssamarbetet i Egentliga Finland utvidgades 2.5. och samtidigt tog vi nya websidor i bruk. För att fira detta ordnar vi en serietävling öppen för alla.

Gör så här:
• Teckna en serie – eller flera – som har att göra med bibliotekets regler eller hur man uppför sig på biblioteket. Du kan hämta inspiration från Vaski-bibliotekens fascinerande användarregler.
• Skicka ditt bidrag till oss senast 12.8. och vänta med spänning på hur det går.
Eftersom vi älskar serier hän på biblioteket har vi vid sidan av tävlingen även beställt illustrationer till användarreglerna av tre grymma seriekonstnärer: Tuuli Hypén, Mika Lietzén och Tomi Tuominen. Börja teckna och anslut dig till denna berömda grupp!

Vaski-bibliotekens serietävling 2012 regler

Tävlingen är öppen för alla.

Tävlingsbidragen ska illustrera Vaski-bibliotekens användarregler, handla om hur man beter sig på biblioteket eller på annat sätt ha med biblioteket att göra. Angreppssättet är fritt, men användarreglerna får inte framställas på ett sätt som strider mot sanningen.

Tävlingsbidragen kan vara i svartvitt eller färg. Minimilängden för tävlingsbidragen är en strip eller motsvarande. Det är tillåtet att delta med fler än ett bidrag.

Vaski-biblioteken har rätt att använda tävlingsbidragen fritt och kan använda tävlingsbidragen i sin egen kommunikation och utställningsverksamhet. Användningsrättigheten gäller även publicering på nätet.

Tävlingsbidragen kan skickas in utskrivna eller i digitalt format.

Pappersversioner skickas till adressen:

Åbo stadsbibliotek / Serietävling
Slottsgatan 2
20100 Åbo

Tävlingsbidragen återlämnas ej. I stället för originalet kan du skicka en kopia med tillräckligt hög upplösning.

Tävlingsbidrag i digital form skickas via e-post med filen bifogad till adressen:

viestinta.kaupunginkirjasto@turku.fi

Skriv i ämnesraden: ”Serietävling”.

Deadline för tävlingen är 12.8.2012 klockan 24:00, då alla tävlingsbidrag måste vara framme.

Tävlingens vinnare utses av en jury bestående av personal från Vaski-biblioteken. Resultaten presenteras i slutet av augusti.

Priserna i tävlingen är:
 
I plats    iPad2 32GB 3G
II plats   200 €     presentkort på Akademiska bokhandeln
III plats  100 €     presentkort på Turun sarjakuvakauppa
 
Dessutom utlottas mellan alla deltagare
 
3 x Ilpo Koskelas bok Sarjakuvantekijän oppikirja
5 x tio gratis reservationer på Vaski-biblioteken
 
Mer information:
Aki Pyykkö, bibliotekarie, Åbo stadsbibliotek
040 168 2914 aki.pyykko@turku.fi
Merja Lundén, bibliotekarie, Åbo stadsbibliotek
040 142 3987 merja.lunden@turku.fi

Jeannette Winterson: Why Be Happy When You Could Be Normal?

”Varför vara lycklig när du kan vara normal”, frågade mamman den 16-åriga Jeannette, då hon återigen förtappats i ett kärleksförhållande till en flicka från församlingen. Hemdörren stängdes. Jeannette sov i en kompis’ bil, fick kvällsjobb i affären och i en begravningsbyrå och ordnade sig in i gymnasiet. Jeannette hade en enorm livslust. Bibliotekarien blev hennes bundsförvant. Hon läste igenom hyllorna engelsk litteratur från A och hann till O innan det otroliga hände: hon fick ett stipendium till Oxford.

Jeannette slog igenom 1985 med den självbiografiska boken Det finns annan frukt än apelsiner. Den nya boken Why be Happy When You Could Be Normal? (Jonathan Cape 2011),  som utkommer på svenska i vår under titeln Varför vara lycklig när du kan vara normal?,  är också självbiografisk, men den röda tråden är en annan. I båda böckerna beskriver hon sin barndom hos sin despotiska adoptivmamma. Jeannette skall bli missionär, har mamman bestämt. Hon anmäler inte Jeannette till skolan utan lär henne själv läsa ur Bibeln. Mamman lever i en apokalyptisk sluttid väntande på den sista domen. Adoptivfadern jobbar långa skift på fabriken. Hela familjen deltar aktivt i den lokala pingstförsamlingen. Som tonåring förälskar Jeannette sig i en flicka i församlingen. Jeannette tar hela skulden på sig och blir inlåst på ett rum i tre dygn utan mat. Efteråt följer långa sessioner av exorcism.

I boken Why Be Happy When You Could Be Normal? söker Jeannette sina rötter och sin identitet. Hon vet att hon är adopterad, men mamman vägrar att berätta om hennes bakgrund. Hon har även förstört alla dokument. Efter en lång och nästan hopplös resa hittar Jeannette sin biologiska mamma och sina halvsyskon. ´Hurudan människa hade jag blivit, om jag vuxit upp i min biologiska familj?´, undrar Jeannette till sist.

Boken är både rolig och seriös. Jeannette skriver flott och medryckande utan att döma varken sina familjer eller församlingen. När en journalist kritiserade hennes adoptivmamma, svarade Jeannette ilsket: men hon var MIN mamma.

Se om boken finns inne på Åbo stadsbibliotek

Mona Syrjälä

Åbo poesidagar 2012

Senaste vecka gick de sjätte [enligt min räkning, de första hölls år 2001] Åbo poesidagarna* av stapeln. Eftersom inledningen hölls fredagen den 13:e och söndag 15.4 var 100 års dag för Titanics undergång, rimmade årets teman ”katastrof och röst” helt naturligt med verkligheten. Någon katastrof blev det ändå alls inte, snarare tvärtom. Men nog så många fina, intressanta och vägande röster. Väntar med spänning på nästa gång. År 2014.

De flesta programpunkter utspelade sig i Studion på Åbo huvudbibliotek, men t.ex. fredagskvällens  Poetry Slam arrangerades på Restaurang Skolan av ämnesföreningen Prosa och lördagskvällens Poesishow med Zebror i regn och Stemmejernet (Danmark) på klubben Monk.

Poetry Slam lockade den största publiken. Och poesifrullen i arla lördagsstund var den mest glest besökta, även om innehållet var gott – både frukosten och de fina dikter som spisades därtill. I det stora hela var tillströmningen jämn. Det rörde sig om 25-55 åhörare per programnummer eller rubrik. Dessutom var stämningen positiv, de uppträdande i form och publiken med på noterna. Min röst för årets poesidagar är att de var katastrofalt bra. Eller med andra ord: ”vi tänker på poesin, alltså finns dess röst”.

Själv var jag på plats enbart på och för huvudbibliotekets del. Trivdes som sagt från början till slut. Eftersom inte bara publikuppslutningen var jämt fördelad utan också anförandena och framförandena höll bra klass över hela linjen, borde jag väl inte lyfta fram delar ur lyckad helhet. Ändå känns det liksom lika rättvist att rosa det som smakade extra-jätte-smaskens just den här gången. Som Birgitta Bouchts självklara och självbiografiska uppläsning och Niklas Schiölers (en av Sveriges och världens största TT-kännare) lediga och informativa och närgående Tomas Tranströmer-essäföreläsning under fredagspasset samt Ralf Andtbackas inspirerande och träffsäkra anförande och Henrik Janssons självsäkra och slående ”poesigig” under lördagspasset.

Finlands Svenska Författareförening bjöd på Studions sista begivenhet för den här gången, ”I en svärm av ögon”. De fem poeterna jämte konferencier gjorde väl ifrån sig. Själv sätter jag utropstecken i synnerhet för Bosse Hellstens och Heidi von Wrights dikter och uppläsning.

Fotografiet ovan är ur den franska fotografen Robert Doisneaus hisnande palett. Lördag 14.4 hade hundra år förflutit sedan Doisneaus födelse och fotografiet fyllde sin uppgift som bakgrund för Andtbackas rubrik ”Postapokalyptisk poesi. Dikten upphör men skrivandet fortsätter?” Det som i vilket fall som helst är klart är att åtminstone frågetecknet rätades ut till utropstecken. Dessutom förtäljer en liten fågel att den gode Ralf under lunchpausen inhandlade ett verk om Doisneau. Nej, poesin sjunker verkligen inte. Det ska mera isberg till för det.

Gunnar Högnäs

*)  Åbo poesidagar arrangeras av Åbo kulturcentral och stadsbibliotek tillsammans med Centret för livslångt lärande, ämnesföreningen Prosa och ämnet litteraturvetenskap vid Åbo Akademi i samarbete med Finlands svenska författareförening och Folkets bildningsförbund.

Michael Hurley: First songs

Jag är avundsjuk på den som fortfarande aldrig har hör Michael Hurleys First songs och därmed har kvar den första lyssningen av den. Det är ofta den första skiva jag föreslår vem som helst som ber om tips på musik på ett litet obestämt sätt. 

Michael Hurley, eller Mike som det står på skivomslaget, spelade in First songs för Folkways 1964. Han var då en 22 år gammal luffare, självlärd på gitarr och just botad i ett tidigt skede av tuberkulos. Han hade några år tidigare liftat med en vän från Greenwich Village till New Orleans och under vägen redan hamnat i finkan två gånger ”on suspicion of being suspicious”. I New Orleans skrev han hela tiden musik, framförde den på sin gitarr och om nätterna körde han en vagn som sålde snacks till folk ute i nattvimlet.

Nog berättat, den här skivan innehåller bara fantastiska sånger. Hör på den här:

Mike Hurley First songs LP på biblioteket

Marja J.

Mike Leigh: Medan åren går (Another Year, 2010)

Ruth Sheen och Jim Broadbent lyser i Mike Leighs film Medan åren går (Another Year).

En fantastisk film som med enkla medel borrar in sig i det väsentliga i allas våra liv: människans förhållande till sin nästa. I blickpunkten står ett medelålders par och deras förhållande till makans väninna. Denna är en djupt olycklig människa som hamnar fel i de flesta situationer och dränker sina bekymmer i alkohol. Därtill förekommer ytterligare tre människor i berättelsen, sonen till det äkta paret, hans flickvän och makens bror. Dessa sex människors relationer sinsemellan och deras utveckling utgör berättelsen. Mycket litet ”händer” i form av ytlig action. I stället utvecklar sig berättelsen genom skiftande sinnesstämningar och ändringar i det psykologiska fältet mellan dessa människor. Allt som händer kan läsas i dessa människors ansikten som visas i stora stillastående närbilder. Det är så långt man kan komma från dagens actionladdade trendfilmer. Allt hänger på skådespelarnas förmåga att förmedla karaktärernas själslandskap genom ansiktsuttryck och kroppshållning och det språk som trängs ur dem i utsatta lägen. Denna meditativa studie av människans livsvillkor bärs upp av det mästerliga skådespelararbetet.

Mike Leigh: Medan åren går (Another Year, 2010) på Åbo stadsbibliotek

Kaj Lahtinen